När jag var en liten skit unge hade jag en BFF som jag lekte allt möjligt med. Vi trodde att vi var superhjältar, hade superkrafter, stod upp för varandra vad som en hände m.m som 2 BFF brukar vara helt enkelt. Men så kom dagen då han flyttade och jag såg han aldrig mer på ca 10 år! Vi tog upp kontakten igen och lovade varandra att aldrig mer förlora det. Vi började umgås mer och festade tillsammans och jag lärde känna hans vänner och han mina. Allt var så bra mellan oss, jag kunde prata med han om allt mellan himmel och jord! Jag hade fått tibax min BFF :) När jag kom hem från en resa fick jag reda på att han hade GF. Jag var glad för hans skull och träffade henne några få gånger och hon verkade trevlig. Men sakta men säkert började förlora kontakten med min BFF. Eftersom jag ville inte förlora han försökte jag prata med han flera gånger och sa vad jag kände, tyvärr så brydde han sig inte och skyllde på massa annat och lovade att han skulle bättra sig. Tyvärr så var det ännu en lovord som han aldrig kunde hålla...Idag har jag inte sett eller prata med han på mer än 1 år.. Han kommer inte ens ihåg min födelsedag. Förstår inte varför vissa människor glömmer sitt tidigare liv när dom får en partner. Det var inte så att jag ville att han skulle umgås med mej konstant utan ett sms 1 gång i månaden hade inte tagit mkt av hans dyrbara tid men tydligen så var det för mkt begär, tydligen så var jag inte alls en BFF för han, inte ens en vän för vänner glömmer man inte så lätt..Det gör ont men det är något som han aldrig kommer att få reda på.Jag är en person som inte glömmer saker. Har dom sårat mig 1 gång kommer jag alltid att minnas det. Så nu har han hamnat i min "skitlistan" En lista där jag har alla personer jag skiter i fullständigt. Jag finns inte för er ni finns inte för mig. Tack och hej leverpastej! :p

HATAR ordet bantning!! Och allt som har att göra med bantning som diet etc... Men som det ser ut nu är jag tvungen att banta sönder mej!! Har gått upp tvär mkt och måste ta bort allt fett!Det är så j*vla svårt också (för mig) att hålla en diet. Jag glömmer vad jag får eller inte får äta...Vill bara springa in på toan och spy ut allt men tydligen är det inte alls så lätt! Försökte göra det idag men det kom aldrig nått! Ooohh tydligen har jag en sån j*vla otur att inte ens det funkar! Asså shiit är så j*vla trött på att saker och ting inte kan fungera för mig! Det finns 3 saker som jag HATAR så himla mkt att det får mej att vilja flippa på folk! 1. Jämförelse med andra människor. Vad hände med att alla är unika?? 2. Den idiotiska frågan "hur går det med kärleken?" Att ditt liv är bara rosor och hjärtor är inte nått som vi andra också måste uppleva samtidigt spm dej! 3. Den idiotiska påminnelse om hur mitt liv och jag ser ut. Jag vet mycket väl hur jag och mitt liv ser ut. Det är ju jag som lever det ju eller??Varför jag känner mej som jag gör nu vet jag inte men det kommer lite då och dä tyvärr kan jag inte riktig hantera det sä jag samlar på mej alla mina känslor och tankar så nån gång mäste det komma ut va? Även om det är genom en blogg,,😶😶😶

Idag träffade jag några gamla vänner som jag inte har träffat på 3 år. Det tog inte mer än 5 min innan alla började fråga ut den ena efter den andra om dennes liv.. Efter att ha hört alla fick jag ångest!!Den ena hade börjat planera att få barn nr 2, den andra är förlovad och är i full igång med att planera sitt bröllop och den tredje hade precis gjort slut med sin kille men lägger ner allt sin tid, energi och drömmar på sitt barn. Alla 3 gillar inte att gå ut och festa eller dricka drinkar utan nu var det konjak och wisky som gällde för dom. Själv bor jag kvar hemma, jobbar extra och det ENDA som var nytt med mej var min nya bil som jag köpte för 2 dagar sen. Jag gillar fortfarande att gå ut och festa, dansa och dricka nya drinkar :/ !! Visst är jag jätte lycklig över min bil men det känns som om alla andra är på en annan nivå jämfört med mej. Dom vill ha eller har hus, man och barn. Vi är alla över 20 men mindre än 25 och jag känner definitivt i te för att skaffa hus och barn snart! Tror inte ens att jag vill ha ungar!!Min STORA fråga är om det är jag som är fortfarande omogen eller är det inne att man ska börja bilda familj efter 20???För dom är inte dom ända tjejer jag känner som är gifta, har barn eller är gravida!!Allt det är ger mig bara ångest/panik!! Det får mejatt vilja fly från landet och aldrig mer återvända i hela mitt liv!!AAAAWWWHHH!!!!! 😱😱😱😱👽👽Peace and love!

Så mr D visade sig vara fortfarande lika mogen som 13 åring, vi hade INGET gemensamt och han kunde inte ta ett nej. Så det blev helt enkelt inget! Anledningen att jag gick ut med han från första början var ju för att komma bort från J. Det är inte så att jag lurade mr D att jag var intresserad av han utan det hela var mer som att gå ut med en vän.. Tills han försökte nått mer, som tur va så sa jag ifrån men han förstod nog inte det utan började stalka mej. På nått sätt trodde han nog att det skulle få mej att gilla han. Som tur är har nog förstått nu att han ska gå vidare.. Lycka till mr D! :)När det kommer till J så såg jag han på en fest.. Lite awkward men jag samtidigt tänkte jag att jag ska inte behöva skämmas! Det var han som slutade höra av sej till mej, Så jag stod på mej och fortsatte ha kul utan att ens kolla på han hela natten..Efter några dagar satte jag på min gamla mobil å där hade jag missade samtal och sms från nån okänd. Om det var hans nummer lär jag aldrig veta.. Försökte googla det men fick 0 svar! En sammanfattning på allt blir väl att fortsätta att leva mitt loca liv!!Peace & Love! ✌💖